söndag 24 februari 2013

Andy calling anyone

Idag är ännu en sån dag då jag undrar vad det är för fel på mig. Det finns liksom inget konkret problem att peka på som kan förklara varför livet känns tungt. För vissa gör det kanske ingen skillnad, men för mig betyder det jättemycket bara att kunna förstå varför jag mår som jag gör. Därför är sånt här odefinierbart dåligtmående en stressfaktor för mig. 

Jag saknar Twitter och alla kontakter jag har där, men jag orkar inte riktigt läsa ikapp och starta en massa konversationer. Men tomt känns det. Så om nån av er som jag brukar prata med där - eller vem som helst för den delen! - läser detta och har lite kärlek & tid över så får ni gärna kommentera här eller skicka en rad där. Det betyder mer än ni kan ana. Att ha en blogg som ingen reagerar (positivt) på är liksom inget roligt. 

För mig som lider av borderline är det definitivt svårare än för de flesta andra att hantera detta med osynlighet. Det går nog inte att till fullo förstå vilken påverkan noll uppmärksamhet har på mig. Det är som att jag inte finns. Det är som att stå bakom en glasvägg och se ut på andra människor men inte kunna få någon som helst reaktion hur mycket jag än slår på glaset. Jag tror att just den beskrivningen är bra för det gör det lättare att se destruktivt/negativt agerande som en logisk följd av osynlighet, och därmed som ett  försök av personen i fråga att få finnas. Hellre skäll än ignorans skulle nog de flesta borderline-personer säga. 


Apropå detta med kontakt & borderline så är jag ständigt på jakt efter andra med samma diagnos som jag. Jag har märkt, när jag har surfat webben runt, att det finns väldigt få föreningar, forum och intressegrupper för borderline. Det finns organisationer/nätverk för schizofreni, bipolär sjukdom, ångestsyndrom etc men nada för borderline. Jag tror att det inte är en slump att det förhåller sig så, men oavsett vilket så är det en liten dröm jag har att starta ett nätverk för just oss. Det är dock inget jag orkar göra just nu; jag behöver bli stabilare först. I väntan på att rätt ögonblick för det ska infalla så försöker jag dock samla på mig kontakter. Så om du känner nån med borderline som är aktiv på nätet så får du gärna tipsa hen om mig eller tvärtom.

Hoppas att ni får en fin söndag!

6 kommentarer:

  1. Jag vet precis vad du menar.

    SvaraRadera
  2. Jag ser dig. Du finns i mina tankar ofta(ja, på riktigt) och jag hoppas att du en dag(snart) får må bra för det förtjänar du. Gillar förresten din blogg-design!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, fina Lauren! Tack för kommentaren, och kul att du gillar bloggdesignen. Regnlund har hjälpt mig jättemycket med den så hen ska ha lite credd för det.

      Radera
  3. Jag har Borderline. Jag har haft det i flera år & kommer nog att få leva med det ett tag till...Mitt mål är dock att nån gång bli helt frisk från den diagnosen!

    /Jazzy http://jazzyjazzy.blogg.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, kul att du hittade till min blogg! Jag har väl haft borderline ända sen jag blev vuxen (mer än tio år) fast jag fick diagnosen först 2010. Jag vet att vissa menar att det är en livslång grej men jag tror som du, att det går att bli fri ifrån. Går du i nån slags terapi?

      Radera