söndag 17 februari 2013

Bok: Jag är inte galen

Den andra boken som jag läst i helgen är Jag är inte galen - en bok om panikångest, av Anna Lithander med hjälp av Per Carlbring, professor i psykologi vid Umeå universitet. Skillnaden mot den förra boken jag läste är, förutom ämnet, att den här boken är lite mer professionellt skriven. Anna Lithander är journalist, vilket märks framför allt i hur hon hanterar källor. För mig som är rätt så källkritisk så var det skönt att läsa en bok där författaren inte använder Wikipedia som källa, och där källorna som står med har klarat sig igenom nåt slags kontrollerande nålsöga.

Det var mycket intressant att läsa om teorierna om panikångest och strategier för att komma ur det. Jag hade t.ex. ingen aning om att KBT (kognitiv beteendeterapi) visat sig vara mycket effektivt mot panikångest. Och visste du att det som ofta drar igång en attack är att man känner in kroppsliga symtom, t.ex. hjärtklappning, samt att rädslan för paniken oftast är ett lika stort problem som själva attackerna?

En sak som jag verkligen känner igen mig i är det som boken kallar katastroftankar. Jag har aldrig lyckats beskriva det för någon, så det kändes gôtt att få ett namn på fenomenet. Det är ologiska tankar som, i.a.f. för mig, liknar tvångstankar på något sätt. Ett exempel: jag står på en balkong och får plötsligt tanken att jag ska hoppa över räcket, trots att jag inte alls är suicidal. Tanken kan vara så stark att jag inte vågar gå nära räcket en gång, av rädsla för att jag inte längre har kontroll över vad jag gör. Det handlar alltså om tankar om det allra värsta som kan hända, som plötsligt känns som att jag måste kommer att utföra om jag inte passar mig

Över lag är det en lättläst bok som jag kan rekommendera till alla som vill veta mer om fenomenet panikångest. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar