tisdag 19 mars 2013

Besvikelse

I förmiddags åkte jag som vanligt till den kurs jag går på på tisdagar. Det tar mig nästan 40 minuter att ta mig dit: d.v.s. det ligger på andra sidan stan. När jag kom dit möttes jag av en papperslapp som säger att kursen är inställd. Ingen hade ringt mig och sagt att den var inställd. På pappret står det att "kursen är inställd men du är välkommen att delta i våra andra aktiviteter". Men ursäkta, är inte det nånting jag hade kunnat få välja ifall jag ville göra? Varför ringde ingen mig och meddelade? Är det verkligen så svårt att ringa de åtta personer som går på kursen? Tack som fan för att jag fick lägga ut pengar och tid på att åka till - ingenting.

Jag blev så ledsen och besviken. Visst, jag borde vara en starkare & bättre person som klarar av plötsliga förändringar. Jag lovar: jag jobbar på det. Men det är en sak att oförutsedda saker händer, och en annan att personalen på aktivitetshuset inte tycker det är viktigt att bespara mig en onödig resa på 80 minuter fram och tillbaka. Budskapet blir att min tid inte är viktig. 

Jag är mycket känsligare än de flesta. Det är just sånt här som borderline-personer har svårt för. Jag känner mig väldigt lätt negligerad och oviktig, och såna här grejer avgör hur min dag ska bli.

Och ja, jag ska ta upp det med personalen. Men jag orkade verkligen inte det idag. Risken att jag skulle börja gråta eller lacka ur var för stor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar