fredag 1 mars 2013

Det här med pengar

Frågor som snurrar i mitt huvud:
Vem är jag om jag inte konsumerar?
Vilken mening får mitt liv om jag inte spenderar pengar?
Hur kan jag skapa ett annat patos som inte involverar pengar?
Hur frigör jag min självbild från min ekonomi?

Detta låter säkert som stora, pretentiösa frågor. Det är dock ett faktum att jag lägger en hel del välmående i att få lyxkonsumera. Och då pratar jag inte om att köpa dyra grejer - tvärtom - utan det som är lyx för mig är att kunna fynda en topp på second hand för 50 kr. Det är mycket sällan som jag köper något som kostar 300 kr, och i de fallen gäller det saker som jag verkligen behöver som ett par skor eller en vinterjacka.

Men trots att jag konsumerar så små summor så har jag börjat inse att jag inte har råd med ens det. Jag fick nyligen min sjukpenning sänkt med 5 procentenheter så nu lever jag på smärtgränsen. Jag går back 1000 kr varje månad, vilket naggar på det lilla sparkapital jag har och som jag måste behålla eftersom jag inte vet var jag får pengar ifrån om ett år. 



Visst, nu vill nog en del av er protestera och tycka att jag klagar över något som är ett lyxproblem. Jag är fullt medveten om att det finns folk som har det fattigare än jag i Sverige, människor som inte alls har något sparkapital, människor som till och med går hungriga. Kanske skulle jag jämföra mig mer med dem och inte med dem som har femtusen över varje månad att spendera på vad de vill. Det är svårt dock när alla jag känner har ganska mycket mer pengar. Det är trist att tacka nej till inbjudningar om att gå ut och äta, gå på bio eller göra nåt annat som kostar pengar. Hittills har jag iaf kunnat ta en kaffe då och då med vänner; jag hoppas verkligen kunna fortsätta med det för det är så himla viktigt med den sociala biten. 

Hur gör ni andra som är sjukskrivna? Har ni tvingats dra ner på något? Isf vad?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar