måndag 4 mars 2013

Ja, jag är störd

Jag är psykiskt störd, sägs det. Mina relationer är stormiga, mitt mående går upp och ner mest hela tiden. Jag har gått i terapi i snart tre år men än ser jag ingen ände på hjärtutgjutelserna. För det mesta vet mina nära inte var de har mig, vilket inte jag heller gör för den delen. Jag är en svår person att leva med, det är jag den första att erkänna. 

Men jag är störd också på andra sätt. Jag gråter över världshändelser. Jag blir upprörd över Sveriges politik på många, många punkter och ofta vill jag slita mitt hår över utvecklingen både här och där. Jag är känslig, sägs det. Jag tar världen på mina axlar. Ibland ser jag inget hopp för mänskligheten.

Ibland kan jag dock inte låta bli att undra om det är det friskaste med mig; det att jag upprörs över sådant som andra rycker på axlarna åt. När människor tycker att svält år 2013 är ett helt ok fenomen; när folk "avlivar" djur för att de har tröttnat på dem; när hatet mot det okända eller avvikande sprider sig in bland nära och kära - då undrar jag vem fan det är som är störd.


1 kommentar: