tisdag 12 mars 2013

Parsamtal

Partnern och jag var på ett första parsamtal idag. Jag var inte nervös innan, men det kändes väldigt tungt i stunder där och efteråt. Det var mer än en gång som jag fick trycka undan gråten. 

Jag upplevde att kuratorn i vissa stunder tryckte på rätt hårt om vissa beteenden jag har, något som inte min psykolog gör. T.ex. ställde hon frågor rätt på om vad jag kan göra för att kommunicera känslor med ord istället för att gå hem och intoxikera. Detta är ju en jättestor fråga som psykologen & jag arbetar med. Det är ju inte som att jag inte har tänkt på det förut. Jag kan inte komma med ett svar bara så där (vilket iofs kanske inte var hens mening).

Åh, jag vet inte riktigt vad jag ska tänka om detta. Jag vet än mindre vad Partnern anser. Jag vill ju gå i parsamtal för att jag tycker att det behövs, och det skulle vara jobbigt om Partnern ville avbryta. Samtidigt så tyckte jag verkligen att det var lite för mycket fokus på mig och att kuratorn gick lite hårt fram.

Jaja, nästa gång vi ses så kommer förhoppningsvis den andra kuratorn också vara med (hen var sjuk idag). Jag får ge det en ordentlig chans för Partnern & jag behöver verkligen det.

Har nån av er gått i par- eller familjesamtal? Vad gav det din relation? Det vore jätteintressant att höra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar