tisdag 30 april 2013

Jag är ingen kund

Det treåriga projektet Social Aktion Nu (som drivs av ett antal aktörer inom socialt arbete och psykisk ohälsa) har haft en skrivarkurs som riktar sig till personer som själva drabbats av psykiska problem. Under rubriken Brukare eller inte brukare? skriver fyra personer på projektets hemsida om vilket epitet som de tycker passar personer som använder sig av socialtjänstens insatser. 

När jag läser signaturen Majas text om detta ämne ser jag rött. Hen skriver såhär om ordet brukare:
En ”brukare”? Vad låter det som? En ”användare”? Undrar vem som kom på att kalla oss det. Det låter misstänkt lik missbrukare. I alla fall kan det lätt associeras med någon som tar av resurserna på något ofördelaktigt vis.
Istället tycker hen att vi användare av socialtjänstens service ska kallas för kunder i väntan på ett bättre ord. Så här skriver hen om detta: 
En kund är någon man vill värna om, visserligen för att kunna tjäna pengar på vederbörande, men ändock, en tillgång, någon attraktiv. Vem sjutton vill ha en ”brukare”? Någon som bara ska ha och ska ha. Varför inte kalla oss kapitalförstörare på en gång då?
Därefter övergår "Maja" till att koppla ihop människovärde med hur mycket skatt en person betalat i sitt liv: 
Jag har betalat väldigt, väldigt mycket skatt sedan jag föddes. Jag har jobbat hårt. Jag har själv betalat för all hjälp mina handikapp krävt under så gott som alla mina år i livet. När jag så söker och möjligen beviljas viss hjälp av kommunen, ska jag plötsligt mista mitt människovärde?
Tillåt mig att bli illamående. En kund är en av fritt val, ett psykfall/brukare/patient är en verkligen inte frivilligt. Och jag betackar mig för att vara någon som samhällelig service primärt ska tjäna pengar på. Kapitalförstörare, jag - icke!

För mig är ordet brukare rätt neutralt. Jag menar att det helt enkelt handlar om en användare av socialtjänstens service.

Vad tycker du som läser detta? Överdriver jag? Hur ser du på ordet brukare och dess alternativ?

2 kommentarer:

  1. Jag har faktiskt svårt att hitta ett ord jag trivs med. "Patient" är nog det jag gillar bäst. Det är man oavsett var din sjukdom sitter eller vilken hjälp du behöver. Däremot känns det som ett ord som funkar bäst i sjukhusmiljö. "Brukare" är väl det bästa för andra stödinsatser (typ personligt ombud, boendestöd osv), men av någon anledning gillar jag inte riktigt det ordet. För mig är det kopplat till kroniska tillstånd, vilket jag tycker är synd. Det enda jag vet är att "kund" är ett begrepp jag aldrig kommer använda om en vårdtagare. Det sänder för mig helt fel signaler.

    Har du sett det här förresten? Ordet brukare är ute på remiss :)
    http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2013februari/begreppetbrukareutparemiss

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Håller med om att ordet "kund" är förkastligt i dom här sammanhangen. "Brukare" känns också lite sådär... Vissa säger "klient", t.ex. på soc. Det är nästan lika illa som "kund" tycker nog jag.

    "Patient" är man i vården, "brukare" är man i olika stödinsatser, och när man vistas på t.ex. en dagverksamhet eller en förening kan man väl kallas "besökare"? Äh, jag vet inte, jättesvårt att hitta bra ord.

    Bra och tänkvärt inlägg i alla fall.

    SvaraRadera