tisdag 16 april 2013

Konsumisten inuti

En ny dag. Nya chanser att göra något av dagen. Drömmer om Tradera-fynd och allt jag vill ha. I brist på vettiga saker att göra med mitt liv (än så länge) så är det nämligen som så att jag gått all in på idén att jag kan köpa mig lycka. Det är en synnerligen dum föreställning med tanke på den summa pengar jag har att röra mig med varje månad. 

Jag är en tvättäkta konsumist, även om jag i princip enbart köper använda kläder & saker. Jag kan inte gå förbi en (billig) second hand-affär utan att gå in. Jakten på det perfekta fyndet avtar aldrig. 

Naturligtvis vet jag hur meningslöst det är att tro att jag ska kunna köpa mig glad; ändå kan jag inte sluta. Jag vill alltid ha mer, mer, mer. När jag tänker på att sluta konsumera så känns livet ganska tomt. Förhoppningsvis kommer det inte att kännas så när jag skaffat mig ett jobb som jag tycker skänker mening. Fast ärligt: hur ska jag kunna känna att mitt liv är roligt om jag inte får shoppa eller pyssla? Usch, det känns otroligt ytligt att säga så men det är ett faktum att det är så.

Häromdagen läste jag ett citat om just detta ämne. Det gick ungefär såhär: pengar kan inte köpa dig lycka, men de kan köpa dig fri från (vissa former) av olycka. Det tror jag stämmer. 

Nån av er läsare som också försöker köpa sig glädje?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar