fredag 10 maj 2013

Terapidags

Jag ska strax iväg på terapi. Veckan har gått väldigt fort som vanligt, men jag längtar till psykologsamtalet. Det ger mig alltid(?) nånting att tänka på. 

Den här gången har jag tänkt prata om skam. Psykologen menar att jag bär på mycket skam, så det ska bli intressant att utforska. 

Det är ju det som är så spännande och fantastiskt med terapi: att våra samtal leder mig in på helt nya vägar, och att jag sällan vet var vi kommer att hamna. Intellektet och kroppen lever sitt eget liv, och jag kan bara hänga på i svängarna. Ibland är det jättejobbigt, och ibland flyter samtalet på till tusen. 

Jag är ju verkligen lyckligt lottad som har fått möjligheten att gå i subventionerad långtidsterapi. Jag önskar verkligen att alla som behövde det skulle kunna få det, men så är nu tyvärr inte verkligheten.

Har du gått i terapi? Vad gav det dig?

3 kommentarer:

  1. Skrolla och läs i min blogg -klicka gärna också i länklistan på terapeutens vittnesmål - vad min terapi resulterade i är uppenbart. Jag tror på det goda samtalet och det kan föras med andra än de som kallar sig terapeuter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart finns det terapi som inte borde få kallas det. Det du utsattes för är dock så grovt att jag saknar ord för det. Men menar du att all terapi är av ondo? För det håller jag isf inte med om.

      Jag önskar att du hade fått och kan få en terapeut som verkligen stöttar dig, om det är vad du behöver. Jag kan inte föreställa mig vad det är att bli utsatt för starka droger och manipulerande samtal från människor som har makt över en. Men jag vet att det finns bra terapi: terapi som hjälper.

      Radera
  2. Du har naturligtvis rätt! Det goda samtalet kan finnas i terapi som utanför den - det viktiga är empati och respekt.

    SvaraRadera