fredag 3 maj 2013

Välfärdsbyråkrati: Så går rehabilitering till

Jag är trött idag. Trött in i själen på något sätt. Kanske att det har nånting att göra med att jag varit på terapi. Redan där var jag dock gnällig, och började faktiskt gråta lite smått över att jag är lite orolig för det här med rehabiliteringen. Har jag inte skrivit om det ämnet? Då ska jag genast förklara.

Det är så här att jag förr eller senare ska gå tillbaka till rehabiliteringsfasen (fast nu med en förhoppningsvis mycket bättre samarbetspartner). Min psykiater verkar vara väldigt het på att jag ska börja i den fasen så snart som möjligt. Rehabiliteringen går ut på att hitta en praktikplats åt mig där jag kan öva mig på att vara en fullständigt arbetsför människa. Kruxet är att det är ganska dumt att gå in i rehabilitering i juni, för snart kommer semestrarna och då kan inget ta emot en praktikant. Till saken hör att min försäkringskassehandläggare trodde att det skulle behövas sex veckors framförhållning om vi vill ha ett möte så snart som möjligt. När hen sa det så förstod jag att min tanke om att det kanske gick att skynda på inskrivningsprocessen hos Arbetsförmedlingen var en naiv dröm. Därför skulle jag vilja göra som så att vi redan nu sätter upp ett möte i augusti, så kan vi rivstarta då istället. 

Så varför inte börja i rehabiliteringen nu, och så får praktikplatsen dyka upp nån gång bara? Nej, det går inte, för att så fort en har blivit inskriven i rehabiliteringen så börjar rehabiliteringsdagarna gå åt.Och de är dyrbara: en får bara 364 sådana dagar. En kunde ju på grund av detta tro att själva rehabiliteringen inte började förrän jag faktiskt hade en praktikplats att rehabiliteras på, men nej. I höstas när jag först skulle rehab:as så gick det tre månaders rehabiliteringsdagar utan att jag nånsin kom ut i praktik. Så jag är väldigt mån om att spara mina dagar så länge det är möjligt.

Det är här min psykiater kommer in. För det spelar ingen roll vad jag eller psykologen eller handläggarna tycker är bäst, utan det är psykiatern som bestämmer om hen kan tänka sig att sjukskriva mig under sommaren. Hittills har det inte verkat så, men igår skrev jag ett mejl och argumenterade för att det nog blir bäst för mig - och därmed vården - om jag får börja i augusti istället. Så nu hoppas jag att hen kommer förstå att jag har alldeles rätt. (Om hen inte sjukskriver så  måste jag gå in i rehab:en redan nu, för annars får jag inga pengar och förlorar antagligen min SGI (sjukpenninggrundande inkomst). Och SGI, mina vänner, är typ det en ska leva för att behålla eller höja).

Puh, vilken byråkrati alltså! Nu fattar ni kanske varför jag inte orkat förklara denna lilla soppa tidigare...

Här kommer iaf en fredagsbukett till er, mina vänner, för att ni är så fina! 

 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar