onsdag 21 augusti 2013

Sanningen är att jag är rädd

Jaha, då har jag varit på första mötet på Arbetsförmedlingen inför rehabiliteringen. Det var helt ok. Det enda tråkiga var att min plan som jag la upp innan sommaren inte längre är genomförbar. Minns ni att jag pratat om RESA? Det där rehabiliteringssättet för psykfall? Tja, i alla fall är det som så att i Göteborg har pengarna för det programmet redan tagit slut så ingen ny får plats i deras program i år.

Suck. 

Så nu blev jag anvisad att gå in i den vanliga rehabiliteringssvängen, den som jag var inne i förra hösten och som bara var pannkaka. Göra qigong och gå på föredrag om mindfulness... Ja, ok, nu är jag orättvis men jag vill verkligen inte sitta i en skyddad verkstad och göra saker med andra som mår dåligt. Jag vill vara i en miljö med "friska" människor som peppar mig till att göra ett bra jobb. Jag vill ingå i ett vanligt sammanhang och tjäna egna pengar som jag kan leva på. Framför allt vill jag göra något vettigt, något som jag kan vara stolt över.

I alla fall så hittade jag på Arbetsförmedlingen en pärm med utlysta praktikplatser, och där fanns faktiskt två intressanta. Och nu sitter jag här hemma med pappren framför mig och känner mig lite paralyserad av rädsla. 

Jag är rädd för förändring, jag är rädd för att inte klara det, jag är rädd för heltidsjobb. Jag är rädd för att få nej när jag vill något. 

Jag visste inte att jag var så här rädd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar