fredag 31 januari 2014

Ett dygn

Jag har suttit och stirrat på detta vita "blad" en bra stund nu. Jag vet inte riktigt vad det är som rör sig inom mig, men nånting jobbigt är det. Gråten vill inte riktigt komma men förtvivlan sitter lite grann i bröstet. 

Det har varit ett jobbigt dygn. En nära vän till mig hamnade i en krisreaktion med uttalad suicidalitet, så vi blev tvungna att dra hen till psykakuten. Väl där satt vi i sex timmar innan hen fick ett vårdintyg och av mig nästan blev släpad upp på avdelningen. (Och så lite strul där uppe också innan jag kunde åka hem.)

Psykakuten och några av avdelningarna på Östra är ju väl bekanta trakter för mig. Ändå - eller kanske just därför - tyckte jag att det var svårt att vara där. Delvis för att en del av mig kan längta efter vårdapparaten och känslan av att slippa fatta egna beslut, men framför allt för att vårdkulturen kan vara så förtryckande. Nu hade vi tur och fick träffa en jättebra läkare nere på akuten, verkligen fantastisk (lågmäld, lyssnande, frågvis men ändå respektfull), men uppe på avdelningen var det lite andra bullar. (Vilket iofs löste sig sen, kanske mer om det i ett annat inlägg, annars se Twitter.)

Sen var det naturligtvis också kännbart att se min vän lida så. Även om vi känt varandra länge så har jag inte sett hen så uppriven och nästan manisk i sitt ältande. Hen är en smart person som har lätt för att tänka och analysera, men vissa saker löser en ju inte genom att tänka mer, tvärtom. Vissa saker måste bara få göra ont innan det kan läka. 

Så, ja, det har varit ett svårt dygn. Nu ska jag försöka att bara ta det lugnt och ta hand om mig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar